Det lätt att ta äppelskörden för given och tro att det är självklart att vinbärsbuskarna ska bära frukt år efter år. Så har det ju alltid varit. Men titta efter noga när fruktträden och bärsbuskarna blommar. Och lyssna! Det surrar i blommorna av pollinerande humlor och små vilda bin som jobbar på med en fantastisk energi. Och helt gratis! Utan detta arbete i våra trädgårdar blev det ingen frukt. Så det är faktiskt deras förtjänst att vi får njuta av våra äppelkakor och den goda vinbärssylten! Visst är de värda lite uppskattning.
Ge dem ett handtag!
Det finns mycket vi kan göra i trädgården för att humlor och vildbin ska må bra och bli många. Men då måste vi veta lite om hur de lever.
Vi börjar med humlorna. De lever i stora samhällen med hundratals individer. Det finns drottningar, arbetare (som är honor) och hanar. Det är bara drottningen som övervintrar. Tidigt på våren vaknar hon och ska, helt på egen hand, börja bygga upp ett samhälle. När hon hittat ett lämpligt ställe, ofta i ett övergivet musbo i jorden, börjar hon lägga ägg. Första kullen föder hon upp själv. Sen, efter hand som antalet humlor (arbetare) blir fler kan hon ägna sig helt åt äggläggning. Arbetarna sköter resten, samlar föda från blommorna (pollen och nektar), matar larverna (humlor har fullständig metamorfos: ägg-larv-puppa-fullvuxen), försvarar boet och håller ordning. När antalet arbetare är tillräckligt stort börjar drottningen lägga ägg som ska utvecklas till nya drottningar. Dessa kräver mer jobb och en stor arbetsstyrka. Hon lägger även ägg som blir hanar. Nu är vi inne i andra halvan av sommaren. De nya drottningarna lämnar samhället, parar sig och letar sedan upp ett övervintringsställe. Hanarna, arbetarna och den gamla drottningen har gjort sitt. De dör, men till nästa vår börjar allt om igen med de unga drottningarna.
Vad behövs för att detta ska fungera? Jo, givetvis blommor där humlorna kan finna föda. Och det viktiga är att det finns blommor under hela säsongen. Tidigt på våren kan det vara svårt för drottningen att finna föda när hon ska dra igång sitt samhälle. Sen behövs det gott om föda när antalet arbetare ska bli fler och slutligen, och icke minst, behövs det massor av blommor för att föda upp de nya drottningarna, som är förutsättningen för humlor nästa säsong.
Tyvärr är det många humlesamhällen som kollapsar i det känsliga slutskedet. Det kan bero på att det funnits en stor odling av t ex rödklöver. Humlesamhällena har levt gott, humlorna är många och redo att föda upp drottningar. Då skördas klövern och plötsligt finns det nästan ingen föda alls. Det blir katastrof. På samma sätt är det när Trafikverket slår blommande vägrenar alldeles för tidigt.
Men du som har trädgård kan hjälpa till. Du kan se till att ha rikligt med blommor som avlöser varandra under hela säsongen.
Vilka blommor är bäst?
Humlor behöver blommor med mycket nektar. Tidigt på våren är krokus och blåstjärnor populära. En blommande videbuske eller sälg får många besök och den vanliga rosenribsen är inte dum den heller. Lungörten älskas av humlor och vill man låta bli att rensa bort rödplistret så blir humlorna glada.
Lite längre fram på våren är rosenplister, lupiner, olika arter av vallört, en rhododendronbuske och ett mandelträd att rekommendera. Nu kommer snart fruktträden och bärbuskarna igång. Då blir det dukat bord för humlorna – och om du ordnat med gott om blommor under den tidiga våren så att antalet humlor hunnit bli många så kan du räkna med god pollinering som tack för vårblommorna.
Under högsommaren är olika kryddväxter värdefulla nektarkällor. Olika arter av Salvia, Nepeta, myntor och syskor är suveräna. Liksom anisisop, riddarsporre, gurkört, humlesuga, hjärtstilla, stormhatt och många fler. Fingerborgsblommorna är tacksamma och dessutom roliga att skåda eftersom humlorna helt försvinner in i blomman. Missa inte de gula arterna.
Nu blommar också lavendel, isop och timjan. Små rader av dessa lockar massor av humlor. Bolltistlar, stockrosor, rosenflockel och gråmalvor tillhör också sensommarens humlefavoriter.
En liten specialitet om man riktigt vill ställa in sig hos humlorna är att så en liten yta med honungsfacelia. Det är en ettårig växt som blommar med ett hav av ljusblå blommor. Det är ingen överdrift att tala om ett humleparadis.
Olika humlearter vill ha olika blommor
Om du sätter ut en bänk i trädgården kan du studera de olika humlorna på nära håll, hur de går till väga när de samlar nektar och pollen och se vilka blommor de väljer. Då ska du märka att olika humlearter delvis föredrar olika blommor. Det beror bl a på att de har olika lång tunga. Arter med lång tunga har fördel i blommor med lång blompip, som stormhatten och blånepetan. De når ner till nektarn. Korttungade arter har en fördel i blommor där nektarn finns ytligare. I dessa blommor är en lång tunga mest till besvär.
Några humlor är specialiserade på vissa blommor. Ser du en humla försvinna in i en fingerbordsblomma kan du vara nästan säker på att det är en trädgårdshumla.
Var ska de bo?
Att finna lämpliga boplatser kan också vara ett problem för humlorna. De flesta arter vill bygga sitt samhälle under jorden. Det brukar bli i gamla musgångar. Men helst inte på plan mark, då riskerar boet att dränkas vid kraftigt regn. Spara någon liten slänt i ett hörn eller längs baksidan av redskapsboden. Låt den gärna vara lite ”ovårdad”. Där kan humlorna finna lämpliga boplatser. En liten hög med stenbumlingar eller några träskivor som får ligga kvar på marken (bakom skjulet) kan också fungera bra. En art, hushumlan, bor helst i väggar i hus. Låt den vara, den gör ingen skada.
Man kan också bygga humleholkar. Det ska vara en trälåda med ett litet hål i. Gräv ner lådan under jord och fäst en slang från hålet upp till markytan. Humlorna trivs bäst om de får krypa genom en gång. En uppochned vänd blomkruka kan också gå. Ibland bygger humlor i vanliga fågelholkar.
Nu till vildbina! Det finns 40 arter humlor i Sverige men hela 255 arter vildbin. Dessa ser ut som små humlor. Man tänker inte så mycket på dem och de gör inget större väsen av sig, men de betyder jättemycket för pollineringen. Vildbina kallas också solitärbin eftersom de inte bildar samhällen. Det finns inga drottningar och arbetare, bara honor och hanar. Och de är lustiga att se. Ett helt gäng av hanar kan jaga en och samma hona. Det är kärlek i ett vansinnigt tempo och när honan äntligen får lugn och ro lägger hon sina ägg, ett och ett i var sin klump av pollen. När äggen kläcks äter larven av det pollen den fått. Sen förpuppar den sig och slutligen blir den ett fullvuxet bi som väntar på rätt årstid för att flyga ut ur sin gång.
Många arter gräver gångar i öppen, sandig mark. Genom att skapa några blottade, sandiga ytor kan man hjälpa de här bina. Andra vildbin lägger äggen i gångar eller hål i trä. Det kan vara gamla larvgångar av andra insekter, t ex skalbaggar, ofta i stubbar. Men husväggar kan också duga. Äldre trähus, som korsvirkeshus, är populära och äldre tegelhus får också besök om det finns hål och springor i fogarna. Kom ihåg att bina inte gör någon skada! Folk som ”drabbats” har berättat att bina surrar försynt och hemtrevligt. Och så gör de stor nytta i trädgården.
Vill man hjälpa till, och det vill man ju, så kan man enkelt bygga holkar åt bina. Borra gott om hål (10-20 cm djupa) av olika diameter (3-12 mm) i båda ändarna på ett vedträ (minst 30 cm långt) och spika upp det på ett lämpligt ställe i trädgården. Det dröjer inte länge förrän vildbina hittar dit. Placera sedan bänken intill så får du se ett lustigt skådespel. Har man fantasi kan man bygga konstfulla bihus, ofta kallade bibatterier. Ett antal avbrutna bamburör (15-20 cm långa) kan man bygga ihop till en holk med träskivor runt om. Titta på nätet, där finns massor av idéer för den händige.
Vilka blommor väljer vildbina?
Somliga vildbin samlar bara pollen från en viss blomma, andra är inte nogräknade alls. Ett av de vackraste vildbina heter glödsandbi. Det är helt orangerött ovan och kolsvart under och älskar fruktträd! Det är en perfekte trädgårdsarbetaren för den som har äppleträd.
Ett vildbi som alltid dyker upp i trädgårdar är rödmurarbiet. Honan lägger sina ägg i gångar i trä, gärna i biholkar, och murar små rum i en lång rad iine i gången, ett rum för varje ägg. Rödmurarbiet samlar pollen i de flesta blommor.
Ett annat vildbi som trivs i trädgården är stocktapetserarbiet. Honan lägger ägg i trägångar precis som murarbiet, men bygger väggarna av små bladbitar som hon skurit ut med munnen, ibland från pelargoner! Denna art besöker gärna rosenvial, planterar du en sådan så kommer biet. Hon samlar pollen på undersidan av bakkroppen och är värd ett närmare studium.
Sen finns det en lång rad av andra vildbin, var och en med sin specialisering. Titta in i en blåklockeblomma – kanske gömmer sig där ett storsovarbi! Eller kolla vem som landat i cikorian – det kan vara ett praktbyxbi! Alla hjälper de oss att få en god skörd i trädgården.
Sist en liten varning!
Det har blivit populärt med ”tomathumlor”, humlesamhällen som man köper in utifrån och placerar i växthusen för att få hjälp med pollineringen. Det är humlor som inte naturligt hör hemma hos oss, men som rymmer ut i naturen! I Sverige har det inte hänt något tråkigt än, men i USA, där man gör likadant, utrotades mer eller mindre på kort tid fyra inhemska humlearter. Det visade sig att växthushumlorna bar på en sjukdom som de klarade av men som dessa fyra inhemska humlor dog av när de smittades. Att införa främmande element i naturen innebär alltid en fara. Det är mycket bättre att satsa på våra egna arter.
Hjälp humlorna och vildbina – så hjälper de dig!